Kolumn: Pris vare Gud, jag får vara jag

Hälsningar från Dalsbruk! Det är i mina barndomslandskap prosten Ilkka och jag nu bor. Klippor, krokiga tallar, hav, vitsippor och annat vackert omsluter oss.

Våra grannar är pålitliga ”skäribor”. Vi kör med samma öppna dörrars politik här som i Limingo prästgård. På vårt skärgårdshemman finns några åkerplättar. Ilkka använder flitigt den gamla Dexta traktorn han fick som avskedsgåva.

Så rycks också Ilkkas barndomsupplevelser med i vardagen. När han inte orkar med ”det finlandssvenska” är det bara att göra lite traktorjobb. Och jag får ro att skriva.

En ny grej har vi startat med. Baltic Gospel Singers kören är omtyckt här. När vi klarade sångprovet uppfylldes en av mina ungdomsdrömmar; att få sjunga gospel. Det är kul och givande.

Vårt första stora uppträdande var Gospelfestivalen i Stockholm 2023. Att sjunga, med hundratals andra på Sergels torg, stärkte tron på framtiden. Tusentals människor lyssnade och vittnade med tårar och applåder att sången är äkta.

Slavarnas gospel ger tröst, förlåtelse och hopp ännu idag. Gospeltexterna är personliga. Kärleken till Jesus och Gud kommer rakt och starkt fram. Min tro är ofta ljum. Jag gör nya insikter om mig själv. Ett exempel på en sång jag kämpat med: Sången ”When You need a Servant” (när Du behöver en tjänare) irriterar mig. Jag vet inte varför.

En gång sjöng jag i misstag: ”When I need a servant. Lord think of me” (När jag behöver en tjänare, Herre tänk på mig). Och då förstod jag. Mitt fullblodsegoistiska jag vill göra Jesus till min tjänare, när det är tvärtom. Jag får lära mig tacka för att jag får vara i Herrens tjänst.

Pris vare Gud. I allt som händer får jag ändå vara jag.

Kirjoittaja on luovuusyrittäjä ja Limingan entinen ruustinna